nytimes

Man är inte hemma först man har skaffat en tekanna. Så jag köpte en häromdagen. Fast bara en enda tekopp av någon anledning. Kanske av den att man i NY tydligen inte hänger hemma hos varandra särskilt mycket. Så gott folk, här blir det inget ”älskling nu måste vi inreda så andra säger wow”.

Bostadsadressen är däremot fortfarande viktig. Och på tal om bostadsområde – jag var ju här en vecka i våras och valde ut en lgh i west village, något jag verkligen inte ångrar. Ni som känner mig bäst vet ju att jag in princip inte förflyttade mig utanför södermalm såvida inte någon, som t ex mitt jobb, betalade mig. Och det kommer nog gälla här också – jag behöver och vill typ inte ta mig härifrån.

Min lägenhet är mindre än vad jag mindes den som. Men den funkar, är rätt fräsch och ligger bra till. Trots det fick jag hemlängtan från och till förra veckan – jag längtade efter nyrenoverade Stockholm. Min bed bud-hypokondri urartade tidigt i morse och tanken på kackerlackor, och gud förbjude – möss, kan jag inte ens hantera. (Jag har bott i London en sommar och minns hur Antisimex gick in i vår lägenhet med rymddräkt så bb-hypokondri ligger nära till hands).

Häromdagen tänkte jag: Nej, nu har jag sett NY. Jag fattar grejen. Cool stad, mkt som händer, yada yada. Nu vill jag hem och skaffa familj. Och bo nyrenoverat. Varför gör jag det här? Alla jag älskar bor i Sverige…”. Men så whatsappade Freddy en screen shot på sin väderapp över stockholm, där jag traskade hem i 24 graders värme kl åtta på kvällen. Jag borde vilja vara här, eller hur?

If I won the lottery

Onboarding i new jersey är lika kul som det låter. Jag och Trek tog bussen ut tillsammans bland massa nya kollegor. Diversity here we come! Asiater, afroamerikaner, afrikaner, middle east och några vitvita. Jag var lite spänd på att höra högretorik vid tidpunkten för den personliga presentation. Vi skulle säga vårt namn, grupptillhörighet och sedan fortsätta på några fördefinierade ”If I…”-påståenden. En afroamerikansk tjej valde ”If I would meet a celibrity”… ”It would be Oprah Winfrey”. De flesta andra valde ”If I won the lottery”… men så följt av… ”I would probably not be here tomorrow”. Kul. Några valde att specificera vad de annars skulle gjort om de hade pengar: starta universitet, starta dansskola, bli en konstnär… Är detta the american dream? Så klart var det en man som istället valde slutfrasen…”then I would still be here tomorrow”. Hela gruppen gemensamt ba: awww!

Lunchen blev macaroni and cheese och sen var det dags att åka hem. Ännu en varm dag som jag i för sig tillbringade med att försöka byta ett av låsen på min dörr själv. Varför själv? Jo, jag mindes hur mäklaren sa ”du borde byta lås. Du kan ju be någon av dina manliga vänner hjälpa dig, det är inte så svårt”. Resultatet blev halvdant men det berodde på dörren. Jag valde ändå att belöna mig själv med ett par Converse. Sen en Bud när jag väl kommit hem.

Med detta sagt så saknar jag er, och några av er väldigt mycket! Nu ska jag sova med bed bugsen, imaginary ones eller real. Det lär visa sig snart.